isawallin

Calle jobbar övertid. Jag känner mig lämnad, ensam, trött och jag har en stor klump i magen över att jag inte vet vad som händer i detta nuet. Alla ljus i mitt rum är tända, dom röda doftljusen börjar lämna en svag doft av sommar och jag kan nästan drömma mig bort. Det ligger ett litet paket med svartvitt inslagningspapper och med en rosett på min säng. Jag önskar verkligen Calle var här nu. Varje sekund saknar jag doften av honom. Vill bara ge honom en kram, känna hans beröring och veta att allt är okej. Se ett leende och att hans ögon glittrar. Jag hoppas och hoppas och längtar och längtar. Den svartvita bilden av när Calle pussar Mig står perfekt i mitten bland dom andra. Det är nog första bilden vi tog med varandra. Eller den där första "pussbilden" som väcker så många känslor. Jag kan inte annat än att glädjas av vilken tur jag har som fått min prins, min Calle. Och glöm aldrig att jag älskar dig, oavsett.