TACKA VET JAG OFELIA

vilken tur att vi är hundvakt, vilken
tur att ofelia finns, annars hade jag nog
kännt mig lämnad åt döden.. totally!
nu ligger vi och skedar i min säng, hon kanske
inte är det bästa sällskapet men hon är ju alltid
något.. lillen min.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0