isawallin

Här sitter jag och tänker igenom alla livets val, ja grattis till dom som lyckats med sin karriär här i livet. Tror jag börjar hamna i nån slags depression över att jag aldrig får något riktigt jobb, att det liksom aldrig händer någonting. Vill flytta hemifrån, vill ut och resa, vill uppleva saker och bara göra saker, men ingenting går utan inkomst som sagt. Jag tänker även efter varför jag inte valde att plugga vidare, största anledningen var väl att jag inte visste till vad jag skulle plugga även fast jag var totalt insatt i socionom linjen som sedan halva min klass också skulle välja, vilket gjorde att jag tappade motivationen till att plugga den linjen och få lyckas själv inom det, sedan av lathet så valde jag väl även att säga att "jag ska jobba ett år innan jag börjar plugga" ett år blev tre månader=sommarjobb=inte längre. Några från klassen började plugga vidare till sjuksköterska och jag tycker verkligen att det är toppen, för något just nu som jag skulle kunna döda för är att få brinna för någonting att plugga till eller verkligen orka sätta mig ner och ta tag i mitt arbetslösa liv. Allting som lyser upp min vardag och göra att jag inte tog en magplask rätt ner i träsket på en gång är Calle.