isawallin

du vet att jag ser rakt igenom ditt spel och det är då det alltid blir fel, du bara skriker, får spel.
du säger det handlar om mig, jag säger det handlar om dig och varför lyssna på dig när du aldrig lyssnar på mig?
Vi har nått en återvändsgränd nu blir jag tokig och jag skiter i allt.
jag vet precis vad jag sagt och jag gjort, och jag ångrar inte ett skit.
och du vet hur jag mår och det finns en gräns och den går exakt där vi står. Argumenten, du blandar dom, vet knappt vad du svamlar om. Ja, jag försöker också förstå varför, varför jag stannade kvar.
jag litade blint på dina svar när jag frågade i förtroende och jag frågar mej själv VARFÖR?