isawallin

Vad konstigt det känns. Jag loggar in här, kollar statestiken och ni flesta är kvar? Det blir en konstigt känsla för mig för jag skulle verkligen vilja ge er några ord, några fina fina ord för att ni är kvar. men sedan känner jag att jag inte kan ge er något. För jag vet inte vad jag ska skriva. Det är tomt i min lilla hjärna, mina hjärngymnaster har slutat arbeta. Konstigt ändå, förr kunde jag sätta mig ner och skriva flera A4 papper. Jag var fylld av ord som ville ut. Nu känner jag mig mer samlad i mig själv, lugn och rofylld. Inte för förut, uppstressad och alltid på tårna. Det känns så skönt på något sätt, att bara kunna vara. Jag trivs så bra med mitt liv, jag håller bara tummar och tår nu för delar av min framtid. Att jag och Calle får en fin och bra lägenhet som blir just våran, vårat hem. Och att jag får ett bra jobb med fast tjänst. Går lite på tårna ändå och väntar. Är ivrig efter svar, så att jag ka få dem och söka söka söka vidare sedan(om det inte skulle gå vägen). Vill plugga också, samtidigt som jag vill jobba först. Åh, det är svårt. Men det kommer att lösa sig. allting kommer att bli sååå bra i slutänden, det vet jag ju.