isawallin

25 september 2006. Jag Glömmer aldrig den känslan som så sagta smög sig på när jag minst anade det, det gjorde ont, det var allt annat än bra, en outhärdlig smärta. Det kändes som om jag låg ner på marken och blev slagen, oavbrutet. Det finns ingen förtvivlan så stor som den i det första ögonblicket när vi har förlorat hoppet och inte vet när vi ska få tillbaka det. Idag är det fyra, exakt fyra år sedan som du lämnade oss. Jag kommer ihåg denna dag i detalj, jag kommer ihåg varje ord, varje steg, varje andetag jag tog den dagen. Jag kommer ihåg känslan av att vägra acceptera att du inte var här. Hur mycket jag än ville förtränga känslan så var den kvar, den skavde i hela kroppen, en konstant huvudvärk och bara tomma ord. Att någonting så långt borta ändå kan vara så nära. Det finns vändpunkter i livet där det tar stopp, där det inte finns mer än händelsen och där allt annat inte existerar runt om en, det här var min. Och även om du har det bättre nu så saknar jag dig, varje dag, oavbrutet, mer och mer. Du är förevigt inristad i mitt hjärta och jag tänker på dig min solstråle. Du lyser klarast på himlen. Jag älskar dig. - det bor en ängel i mitt rum