isawallin

I en evighet levde jag som om du inte fanns, I alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära.
Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig, Jag kunde ana att det fanns en himmel, på jorden jag såg den.
Och du bad mig att leva, mitt liv alltid nära dig, jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig 

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart, Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart, det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med 
solens fart.