saknar dig fast du står här mitt framför mig
Jag hatar känslan av att någonting är fel. Den har lagt sig över mig som ett täcke om natten. Saken är den att ingenting är fel. Jag har världens bästa&underbaraste pojkvän. Jag har en underbar familj, fina vänner och härliga människor omkring mig men ändå. Jag är trött på att misslyckas inför människor. Jag är trött på att göra bort mig själv när jag försöker att göra det bästa, men som blir totalt fel. Jag är rädd för att bli missförstådd och att folk ska få fel uppfattning om mig.
Jag är otroligt lycklig över att jag har min Calle, det är han som lyser upp min vardag. Att få vakna brevid honom varje morgon ger mig styrka. Jag är otroligt glad också över allt som Calle lär mig, och visar mig och ägnar tid åt mig för att jag ska förstå det som jag tycker är komplicerade saker. Ibland brukar jag nypa mig i armen bara för att se att det är verklighet. Att en människa kan ta upp ens tankekraft tjugofyra timmar på ett dygn trodde jag inte på. Jag visste inte att man kunde sakna en människa trotts att han är i samma hus. Men det vet jag nu. Jag är sjukligt lyckligt lottad över att få vara med Calle, och jag är otroligt tacksam över att jag har honom.
Nej nu ska jag sluta tala i gåtor och beklaga mig, istället ska jag gå och krypa ner i min älsklings famn och somna tryggt. Utan dig Calle, då hade jag inte varit någonting.
Kommentarer
Trackback
